KP är sedan tidigare känd för sina rådjursklistermärken och kamouflerade fågelholkar, och Akay för sina affischer med reklam för den påhittade ideologin Akayism. I sommar gästar de Järvsö.

De Stockholmsbaserade gatukonstnärerna arbetar ofta tillsammans, och ett av deras mest kända gemensamma verk är Traffic Island – en faluröd stuga som släpades upp till en stenklippa mellan två motorvägsfiler i Stockholm. Huset saknade lås och vem som helst var välkommen att övernatta. Projekten tar ofta månader att färdigställa och konstnärsduons huvudsakliga drivkraft är att använda staden som sitt vardagsrum. Vi är alla fria att fundera kring deras konstverk och skapa nya meningar.

Ni ställer ut på Kulturkossan i juli och håller en workshop i Street Art?

Akay: Ja, vi visar verk som skapades i ett öde kontorshus. Det är rivet nu men vi höll till där i smyg under ett halvår och arbetade med återbruk. Vi hade stället som ateljé och använde material som redan fanns på plats – bland annat kontorspärmar och bokföringspapper. Workshopen blir vår andra i Järvsö. Sist fick deltagarna slå sönder stolar och vi hade sjukt roligt. Vi vet inte riktigt vad vi ska hitta på den här gången som toppar det, men vi ser fram emot att komma tillbaka.

Bilder från utställningen TOP TO BOTTOM.

Hur lärde ni känna varandra?

Akay: Jag och KP blev vänner i slutet av 90-talet och möttes genom gatukonsten. Då höll vi på med graffiti i skumma industriområden mitt i natten, men i dag är arbetssättet snällare. Vi har anpassat oss till metoder som funkar dagtid i folkligare miljöer. 

Vad är nyckeln till ett gott samarbete? 

KP: Att inte samarbeta så mycket! Att hålla på med sitt eget, men ändå tillsammans.

Akay: Arbetet är ju det det centrala – att få en idé och komma igång och jobba. I slutänden spelar det ingen roll vems idén var. Periodvis gör vi ingenting, men ibland kommer vi in i skov då projekten avlöser varandra, och då fungerar vi bäst.

Bild från duons workshop i Järvsö i höstas.

Ni arbetar under artistnamn. Varför?

KP: Varför gör Jerry Williams det? Jag hade inget alias från början, det var mina vänner som började kalla mig Klisterpeter eftersom jag höll på att klistra upp mina rådjur och det redan fanns några Peter i gänget. Nu försöker jag tvätta bort det med bara KP istället, haha.

Akay: Det är en fördel när man till exempel arbetar i ett rivningsobjekt och det finns en lag som säger att man egentligen inte får göra det. Privat är jag Alexander, men i arbetet skulle jag nog känna mig identitetslös utan de där fyra bokstäverna. De har varit en del av mig så länge.

Det uppmärksammade verket Traffic Island.

Var hittar ni inspiration?

KP: Jag blir ofta inspirerad av miljöer. Som nu senast när vi hittade det övergivna kontorshuset. “Här måste vi arbeta!”

Akay: Ja absolut, jag håller med.

Behövs gatukonst även på landsbygden?

KP: Ja, men det är så mycket svårare där. Jag växte upp i Arboga och det var svårt för mig att ge uttryck för konsten utan ett besök hos polisen. Det kan kännas ensamt att sticka ut i en småstad, och jag är rädd att det aldrig kommer bli lika accepterat. Dessutom finns få ytor att använda sig av så därför gör sig gatukonst bättre i storstäder.

Akay: Jag tror samtidigt att det är en generationsgrej. När vi växte upp var det få personer som höll på med graffiti. I dag är det inte lika förknippat med huliganism så till och med föräldrar pysslar med det. Det dröjer nog inte länge tills pensionärerna står där med sprayburkar.

Utställningen TOP TO BOTTOM invigs på Kulturkossan i Järvsö den 4 juli klockan 17.

Intresserad av douns workshop i Street Art? Kontakta maria.noren@ljusdal.se