Eva-My Persson växte upp i Ljusdal och drömde om att bli brandman eller arbeta i naturen. Men efter dansgymnasium och en resa till Kina fann hon den stora passionen MMA – en sport med sparkar, slag, kast och markkamp. 

Eva-Mys tränare Alex Nsundi beskriver sin vän med orden envis, stenhård och både fysiskt och mentalt stark. Egenskaper som på kort tid hjälpt henne att vinna Englands öppna mästerskap i Kickboxning, två SM-guld i Shoutfighting och ett EM-brons i Amatör-MMA. Sedan december 2017 kan hon även titulera sig svensk mästare i  Submission wrestling.

Eva-My tränar för en av Sveriges största klubbar Nacka Dojo i Stockholm och tävlar med Sveriges landslag. Hon är även en inspiratör som hjälper till att träna barngrupper och föreläser för tjejer i Ljusdals Fight Club.

Grattis till framgångarna, Eva-My! Vad driver dig?

– Jag är alltid nyfiken på vad som finns bakom kurvan. Det är samma känsla som när man är på en ny promenad och inte riktigt kan avgöra om det är bäst att vända eller om det kanske finns en vackrare spot efter nästa krön.

Varför blev du nyfiken på kampsport? 

– Jag var i Kina några månader och blev så fascinerad av folkets sätt att respektera varandra och började se saker med deras ögon. Så när jag kom hem så gick jag in på en Kung Fu-klubb och hängde där hela tiden under de år jag bodde i Sundsvall.

Du gick dansgymnasium några år tidigare. Finns det några likheter med MMA?

– Ja, många timmar rörelseglädje och koordination. Rörelseglädje för mig är allt som händer med kroppen när man rör sig. Hormonerna man får, svetten, sällskapet och framförallt den utveckling som sker. Andra gemensamma nämnare är teamwork, styrka och snabbhet.

Du har föreläst för tjejer i Ljusdal Fight Club. Berätta lite om rollen som förebild.

– Jag ser mig egentligen inte som en förebild till fler än mina syskonbarn. Men ja, jag brukar försöka höra av mig till de trevliga typerna där på klubben eftersom man vinner mycket glädje av att utbyta tankar och tekniker med varandra.

Kampsport är mansdominerat. Hur kan man få fler tjejer att börja med MMA?

– När det gäller att våga så är mitt tips att börja i en tjejgrupp. Det ger dig utrymme att hinna utveckla tekniker. Sen är det bra att gå in i en blandad grupp när man känner sig redo. Man får alltid ett varmt välkomnande och hanteras sällan annorlunda än en kille. Det är muskelmassans mängd som avgör skillnaden, inte könet. Jag tränar ofta med killar och det är inte jobbigt att vara tjej men det kan vara jobbigt att vara ny, och så kommer det kännas tills man lär sig sporten.

Hur tror du att allmänheten ser på kampsport? 

– Många tror nog att man bara möts och slåss, men det blir mer och mer accepterat. Jag blev så glad nu när UFC (Ultimate Fighting Championship reds. anm) arrangerades i Stockholm, eftersom Globen var full av så många olika personligheter.

Finns det fördomar?

– Ingen har någonsin konfronterat mig och det är väldigt skönt, för jag vill inte behöva försvara mitt livsval. Men jag vet att det finns en föreställning om att “man går till ett ställe och slåss” och det är ett väldigt gammalt sätt att se på det. Ingen kropp håller för det i längden. Likt dans övar man tekniker med varandra i mjuk form. Och hela konditionsbiten och fysen gör man på säckar, mitsar och på gymmet.

Vad gör att det känns okej att slå en annan människa?

– Det är något jag tänker på ibland och vi är alla olika atleter som har olika sätt att se på det. Enligt mig finns ställen på kroppen som jag vet är farliga att träffa och jag skulle aldrig röra såna ställen med flit. Jag är aldrig ute efter att skada någon, jag vill bara vara smartare och bättre. Sen möts vi alltid på samma villkor, och jag vet att den andra inte heller tycker det är farligt att få blåmärken. Det är ingen som tvingar oss in i buren. Är man rädd för fullkontaktsslag ska man inte tävla. Tävling till skillnad från träning innebär mycket större risk för skador. Sen när det kommer till att “avsluta” den andra är slag en väldigt bra ingång för mig att försöka få en submission (när motståndaren ger upp reds. anm), vilket aldrig är skadligt om man lämnar tid till den andra att ge upp.

Hur förbereder du dig inför en match? 

– Fysiskt  så är det ultimat med flera veckors förberedning. Det finns så många styrkor att träna upp i så många olika vinklar och det krävs att man äter mycket och rätt för att orka få träning i vardagen. Mycket gym, mycket löpning, intervaller på säck och springa i trappor samt drilla rörelser. Och psykiskt brukar jag visualisera händelseförloppet och tänka igenom vad som kan gå rätt och fel och fundera ut hur jag löser det. Sen ser jag gärna filmer på motståndaren så att det känns som att jag redan känner personen när jag går in i buren. Jag har väldigt bra hjälp av min sambo också som även han håller på med MMA. Han kan “spela” de flesta!

Hur mycket tränar du?

– Hahaha.. det vill jag nästan inte svara på! När det inte är match så blir det åtminstone en gång om dagen i varierande tempo. Sen kör jag alltid oavsett väder, vind och humör en liten cirkel av små fysövningar innan jag äter kvällsfikat också. När jag ska gå match så blir det 2-3 gånger om dagen samt planerad vila beroende på träningens ansträngning. Och det absolut viktigaste är att få rätt antal sömntimmar.

Vad betyder klubben för dig?

– Otroligt mycket. Jag är så tacksam att jag hittat hem till Nacka Dojo, med alla otroliga förebilder och rätt värderingar. Det är ett ställe där man tar hand om varandra.

Många beskriver dig som en trevlig och ödmjuk person. Vad ger det dig för fördelar i en tävlingssituation?

– Man ska alltid respektera varandra. Det ger en bra känsla och goda vänner!

Vad gör du när du är ledig?

–  Då är jag ute i naturen. Förut åkte jag mycket bräda och längdskidor. Men nu sedan jag flyttat till Stockholm blir det mest långa promenader eller longboard. Jag har en liten chihuahua att sköta om också. Och när jag åker på semester surfar jag gärna. Jag älskar att fiska också men det har inte blivit alls mycket det senaste året tyvärr. Det gäller att prioritera nu när jag lägger så mycket fokus på sporten.

Du har studerat kinesiska. Var det svårt?

– Det var några år sedan nu och det var meningen att jag skulle använda det till nåt men det blir inte alltid som man tänkt sig. Svårt är det faktiskt inte. Modern mandarin som jag läste har en logisk uppbyggnad.

Och nu studerar du till kiropraktor?

– Ja, jag har som mål att kunna kombinera mitt yrke med de saker jag älskar. Jag vill jobba i naturen eller med sporten och ändå kunna hjälpa människor med att undvika att bli hindrade av sina kroppars förmåga.

Mål och drömmar inom sporten?

– Det som väntar, och att utvecklas hela tiden. Jag är 100 procent säker på att jakten efter den perfekta matchen fortfarande finns, och den är mycket svår att nå. Det ska vara bra motstånd och inga fel får göras.

Livet om 30 år?

– Liten stuga, stor tomt, mycket växtodlingar och fötterna i flipflops högt upp på bordet!

 

Text och foto av Johanna Syrén