Danspedagogerna Camilla Lucchesi, född 1965, och Nino Hellman, född 1992, leder genom Slottehubben EstradLjusdal och Vuxenskolan kurser för barn och ungdomar i kommunen. De delar dessutom ett brinnande intresse för kroppen som levande uttrycksätt och verktyg. Här svarar de på Slottemagasinets frågor om utmaningar, drömmar, fördomar och framtid.

 

Hej! Berätta om ditt spännande jobb.

CL: Jag arbetar som verksamhetsutvecklare på Vuxenskolan inom området Scenkonst, samt undervisar i dans i Bollnäs och Ljusdal. Jag arbetar även med min yngsta dotter under rubriken Lucchesi Produktion, inom konstnärlig verksamhet, workshops och föreläsningar. Ideellt arbetar jag med roliga och viktiga saker inom Dansoteket, Kultur och Kvalitet samt Kulturverkstan. Jag trivs fantastiskt bra inom kultur och scenkonst som område. Jag kommer senast från Yrkeshögskolans Kulturkommunikatörutbildning, där jag jobbade som lärare inom bland annat inkludering, projekt och kultur som verktyg för förändring.

NH: Jag driver eget företag och frilansar som dansare, koreograf och lärare. Jag jobbar också mycket med reklam och film. Just nu är jag aktuell med min nya klädkollektion. Jag har tidigare medverkat i olika produktioner såsom Nickelodeon-turnén, Eurovision och Sabina Ddumbas musikvideo ”Time”. Jag producerar även egna föreställningar och jobbar ideellt med egna videoprojekt i samarbete med andra för att nå ut med vår konst.

Hur lärde du dig att dansa? 

CL: På egen hand av lust och på grund av behovet av att uttrycka mig. Som 5-åring fick jag börja på barnbalett. Sedan har jag utbildat mig genom att ta klasser och kurser för olika pedagoger.

NH:  Jag har alltid dansat men började göra det medvetet när jag var 17. Efter gymnasiet var jag hungrig efter mer kunskap men visste inte riktigt vart jag skulle vända mig. Koreografen Felix Skalberg tipsade mig att söka till Hälsinglands Dansteater som öppnade upp mitt sinne för dans vilket gjorde mig ännu hungrigare. 2012 började jag på yrkesskolan Danscenter i Stockholm. Därefter har jag rest till Los Angeles och London för att vidareutbilda mig men jag är långt ifrån mätt.

Vad är det bästa med att lära ut dans?

CL: Dansen är för mig att andas och att uttrycka mig. Mitt modersmål. Inget jag valt utan som valt mig. Att dansa tillsammans med andra är som att vara i ett samtal, även när jag undervisar. Sedan är dans bra för både kropp och hjärna både på kort och lång sikt.

NH: Att ge någon självförtroendet att de kan klara av vad som helst. Att hjälpa någon att komma till insikten att man är bra som man är.

Vilken är en dansares största utmaning?

CL: Att kunna sluta dansa. Hur lämnar man?

NH: Att jobba med alla motgångar som man får möta som dansare, alla jobb som man INTE kommer att få och att komma till insikten att alla inte kommer att tycka om din konst.

Vad drömmer du om?

CL: Att dansen ska få finnas i min kropp tills jag dör och att fler hittar dansen i sig själva.

NH: Att få resa världen runt med min dans.

Vilken är din mest speciella upplevelse? 

CL: En dansupplevelse jag minns är föreställningen ”Borderline” som visades i Bollnäs. Stark och berörande med ordentligt djup.

NH: När jag fick dansa för koreografen Ian Eastwood som var min första förebild.

Vad skulle du göra om du inte dansade? 

CL: Då  skulle jag vilja arbeta som författare eller fotograf, men förmodligen skulle jag arbeta som lärare inom skolan eftersom jag är utbildad lärare.

NH: Jag skulle förmodligen jobba inom reklam- och modebranschen. Kanske även som föreläsare.

Finns det några fördomar kring ditt yrke? 

CL: Något jag ofta stött på är att dans hör ihop med en viss sorts kropp, vilket inte alls är sant. Dans är för alla kroppar oavsett funktionalitet och form. Vissa tror även att dans måste vara på ett visst sätt för att få synas, vilket är fantasilöst och hämmar skapandet.

NH: Att vara dansare räknas inte som ett ”riktigt jobb” av många i dagens samhälle.Det bidrar till att vi får låga arvoden eftersom folk anser att vi ska göra jobbet för ”erfarenhetens” skull och för att vi tycker det är ”kul”.

Vad gör du när du är ledig?

CL: Att vara med min familj är det allra viktigaste för mig. Annars fotograferar jag så mycket jag hinner och när det finns tid kokar jag konfekt, skriver, målar och koreograferar. Jag försöker vara i mitt eget sällskap så ofta jag kan, även om det blir korta stunder.

NH: Jag har svårt för att koppla bort jobbet. När jag sitter och försöker kolla serier så kommer jag på mig själv flera gånger att kolla mailen eller att se över min ”To do list”. Något som verkligen hjälper mig att koppla av är att umgås med mina vänner och min familj.

Dina bästa råd till någon som vill arbeta med dans på heltid?

CL: Tro på dig och din förmåga, lyssna inte så mycket på andras kritik och synpunkter gällande ditt yrkesval. Hitta din väg och bara fortsätt.

NH: Skriv ner dina mål, ta reda på hur du tar dig dit och börja sedan att  jobba mot dina mål. Ge aldrig upp och låt inte en persons åsikt avgöra din framtid.

Text och foto: Johanna Syrén/Slottemagasinet