I höstas träffade vi egenföretagaren, konstnären, musikern och kompositören Samantha Ohlanders. Nyligen blev det klart att hon är en av årets sommarpratare! Denna intervju publicerades i Slottemagasinet nr 3. 

Hon har bland annat mottagit Lill-Babs stipendie och Spelstina-medaljen och hyllats i svensk press för skivan och turnén ”Matriarkerna” – uppföljningen av ”Fäbodland” som hon skapat tillsammans med vännen och kollegan Sara Parkman. Tillsammans uppmärksammar de feministisk fäbodmusik, utmanar patriarkatet och lyfter fram kvinnliga förebilder inom folkmusiken. 

Duon har kallats ”Folkmusikens Thelma & Louise” och på sin nya skiva hyllar de fem av sina hjältinnor.

– Jag kommer från en musikalisk familj men fattade nog aldrig under min uppväxt att jag kunde jobba som musiker. Jag drömde om att bli storspelman men det fanns ju nästan inga kvinnliga förebilder inom folkmusiken, inte som jag hittade i alla fall. Man hörde mest om männen och det var dom som syntes på scen. Men kvinnorna har ju alltid funnits med och muciserat fast kanske mer på ett amatörmässigt plan. Och eftersom jag vet det nu så vill jag hjälpa till att synliggöra dem och kvinnorna som faktiskt verkat profissionellt och banat väg för mig.

Samantha växte upp i Järvsö, med två syskon, en pappa från byn och en mamma från det stora landet i väst.

– De träffades under en spelmansstämma i USA, och sen flyttade mamma hit. Hon var alltid den pinsamma, den frivilliga i publiken. Hon tog mer plats än mina vänners föräldrar men jag beundrar det i dag. Det är väl en slags amerikansk mentalitet kanske, och det känns som ett fint arv. Jag har nog ärvt flängandet av henne också, i USA är det ingen stor sak att flytta omkring, till skillnad mot min pappa som kommer från en bondgård som går generationer tillbaka.

Pressbild: Matriarkerna

28-åriga Samantha flyttade efter studier på Slottegymnasiet till Malung och senare Telemark i Norge, för att utbilda sig inom folkmusik. Därefter kom hon in på Musikhögskolan och tillbringade därför några år i Stockholm. Men storstaden var inte för henne och för fyra år sedan flyttade hon med sin sambo Staffan Johnsson till Bollnäs. Men nyligen köpte de en gård i Järvsö, och Samantha är tillbaka där hon började.

– Jag älskar att bo i hus! Samtidigt kan jag få lite panik ibland och tänka ”Ska jag vara kvar här för alltid nu?” haha. Men jag är ute och spelar mycket, så jag får båda delarna. Här finns ju min familj och nätverk. Det lokala är viktigt för mig, och jag vill att mitt arbete gynnar folk nära. Järvsö är en fantastisk plats, här finns kulturellt kapital och ett historiskt arv. Och jag har min egen inspelningsstudio i vardagsrummet och kan producera utan att vara beroende av större skivbolag.

Samantha jobbar ständigt med att öppna upp för flera och att få dem att känna sig hemma i folkmusikvärlden.

– Det är viktigt med förebilder och att släppa in folk med annan bakgrund och historia. Jag tror bara att det är så man kan lösa många av problemen och fördomarna idag.

Det tar oss tillbaka till 2010, när Samantha tillsammans med Spelmansförbundet och flera av Hälsinglands främsta spelmanslag skrev ett debattinlägg om att de inte ville bli förknippade med Sverigedemokraterna och partiets kultursyn.

– De sa att de ville värna om den svenska kulturen och att folkdans skulle finnas schemalagt för barnen. Det klingar fint men samtidigt visade de upp sig i folkdräkter med byxorna bak och fram. Det visar på nonchalans och det är viktigt att ha kunskap om sin egen historia och kultur. Folkmusiker har ju alltid påverkats av sin samtid och hämtat influenser från hela världen. Det gäller även kläderna, som sällan är ursvenska.

Samantha berättar att politik alltid har varit en viktig del av hennes konstnärsskap, och att hon blir glad av människors drivkraft att vilja förändra.

– Många ungdomar i dag är så vettiga och har en annan politisk medvetenhet än när jag var i samma ålder. Det är en annan anda, och ordet ”PK” är inte längre ett skällsord utan faktiskt värt något. Jag tror att det leder till nåt bättre.

Hur ser 2018 ut för Samantha Ohlanders? 

– Jag fortsätter att turnera med ”Matriarkerna”, spelar med mitt band ”Beata Bermuda” och förbereder musik inför en ny riksteaterföreställning som går upp våren 2019.

Under lediga stunder tänker jag åka skidor och hänga i skogen, som är min favoritplats på jorden. Det är så skönt att få känna sig liten bland stora, vackra träd. Att känna sig som en liten del av något större.

Den 16 augusti hör vi Samantha Ohlanders och kollegan Sara Parkman sommarprata i Sveriges Radio.

En intervju av Johanna Syrén/Slottemagasinet